|
Det är nu snart
40 år sedan jag hörde en karolinasumphöna för första gången. Detta
hände den 8 juni 1966. Jag var i ett våtmarksområde vid Ralångens
sydspets, strax norr om Aneby i Småland. Det läte som jag då hörde
kom ifrån en fågel som jag inte hade hört tidigare. Rytmen hos lätet
påminde om den småfläckiga sumphönans spel medan tonhöjden mer
liknade en kattugglas klävitt. Detta karaktäristiska ki-iip,med
synthersizerton och med andra stavelsen stigande hördes sedan varje
kväll ifrån nio-tiden fram till tre-tiden på morgonen till och med
den 17 juni.
Jag kontaktade förutom de lokala ornitologerna även ornitologer
ifrån Nässjö och Jönköping. Ingen lyckades emellertid att fastställa
arten. Vi spelade in ljudet den 14 juni för en eventuell senare
identifikation.
Jag började med att ringa Erik Rosenberg eftersom jag visste att han
kunde mycket om sumphöns. Jag anade att det kunde vara en rall eller
sumphöna och spelade upp lätet för honom. Han misstänkte att det var
en kornknarr som hade ett avvikande läte men biotopen stämde inte
för kornknarr. Han var emellertid så intresserad och ville ha en
kopia på inspelningen. För att själv kunna lyssna på bandet tog han
sin moped och åkte och köpte en bandspelare. Jag fick emellertid
inga flera besked ifrån Rosenberg.
Tiden gick och jag skickade band åt olika håll, bland annat via ett
svenskt ombud till en ornitologisk kongress i London men fick inget
napp där heller. När så småningom Sten Wahlström på Sveriges Radio
fick höra inspelningen började han leta i olika utländska
inspelningar av sumphöns och rallar och hittade ett par amerikanska
inspelningar som stämde väl överens med vår. Det var en porzana
carolina, eller sora, som dess amerikanska namn är. Dess läte var
identiskt likt det vi hade hört och efter noggranna jämförelser
mellan de akustiska egenskaperna stod det klart att det var en sora
som vi hade hört.
Sten Wahlström
skickade kopior av inspelningen till en känd prof. Kellogg i USA och
till en dr. Gunn i Kanada och de har bägge bekräftat artbestämningen
och tillägger att det läte som inspelats hörs ”for long periods at
night in the marshes during the nesting season”, en beskrivning som
väl överensstämde med omständigheterna vid vår inspelning.
Identifieringen och jämförelser mellan olika tänkbara rallar och
sumphöns följdes upp i några radio-och TV-program våren 1967.
Eftersom det inte fanns något svenskt namn enades vi om att kalla
den karolinasumphöna. Vi hade alltså lyckats artbestämma en för
Sverige ny fågelart enbart genom lätet. Det fanns tidigare fem fynd
från de Brittiska öarna så detta var åtminstone det första fyndet i
Norden.
Karolinasumphönan är ganska vanlig i stora delar av Nordamerika och
övervintrar i södra USA och norra Sydamerika. Den är en långflyttare
och flyger utan vidare över Mexikanska Bukten och Karibiska sjön för
att nå övervintringsområden i Sydamerika. En del förflyger sig
emellertid och hamnar i Europa på hösten och övervintrar kanske
sedan i Afrika eller i Medelhavsområdet för att på våren flytta
norrut och kanske hamna i Sverige.
Håll därför utkik efter och framför allt lyssna i juninätterna efter
karolinasumphöns. I Värmland och Dalarna hördes två olika karolinor
i juni 1987.
|
