Tillbaka

SPETSBERGSGÅS (Pink-footed Goose)
Anser brachyrhynchus

Presenterad av Magnus Johansson

 

Förekomst: Spetsbergsgåsen uppträder regelbundet under flyttning höst och vår. Den iakttas sparsamt i s.och mell.Sverige och mera sporadiskt i norra delen av landet.På småländska höglandet observeras ”spetsbergare”regelbundet men i låga antal. I Tranås k:n har arten setts vid 8 tillfällen,Aneby likaså vid 8 tillfällen och Eksjö 5. Spetsbergsgåsen häckar endast på ö. Grönland,Island och Svalbard.  

Flyttning och övervintring: Flyttar söder ut i slutet av sep.-nov; under våren mars-maj. Arten ses framförallt tillsammans med sädgäss t.e.x. vid Tåkern,Kvismaren och Vomb området(sk).Arten övervintrar sällsynt I södra Sverige.

På höglandet är det oftast i samband med bra sädgåssträck som man kan hitta ”spetsbergare”. Så det gäller att kolla igenom gåsflockarna noga för den är lätt att missa. Men den har även vid några tillfällen rastat vid t.e.x. Säbysjön, Hyllingen och Ryningsholms gård.    


bild från kustobsar


Artkaraktärer:
En rastande fågel är inga större problem att artbestämma.
Det man ska ge akt på är den ljusa gråblåa ryggen,skära benen och den korta svarta och skära näbben.I regel är arten snäppet mindre än sädgåsen men kan vara svårt att uppfatta.
I flykten är det den enhetliga ljusa,gråblå ovansidan (vingar,mantel,bakrygg) som drar till sig uppmärksamheten.Samt att den är betydligt mera korthalsad än sädgås.

Storleksskillnaden är mer markant i flykten än på rastande fågel gent i mot sädgås.


foto Björn Karlsson

Håkans kommentar om bilden:
Spetsbergsgås, Ingarp, Eksjö 2001. Lägg märke till skära ben och del av näbb. Lägg också märke till det mörka partiet mellan vinge och lår som är betydligt mörkare än ryggens silvergrå färg. Denna kontrast ser man sällan eller aldrig på sädgås. Det mörka huvudet är också typiskt.