Foto: Håkan Sterner
 

Det var lördagen den 8 november, Peter Hörenius och jag hade  bestämt oss för att skåda lite under förmiddan. Men först var vi tvungna att gå ned till Ralångens fågelstation för att plocka upp spången efter höstens ringmärkningssäsong. När vi var klara med det så körde vi norr ut, upp mot Herrestad. Sedan blev det Deglaberget, här såg vi en rastande varfågel och hörde några grymtningar ifrån en vattenrall. När vi kom till Nobynäs så hade vi ingenting, man kan säga att det var ÖKEN… så som det brukar vara att skåda på höglandet i november månad.        

Vid 11-tiden var vi åter tillbaka vid Marbäck och jag släppte av Peter. Men innan jag själv åkte hem så bestämde ja mig för att svänga ner till Hyllingen, så som jag brukar göra. Nu började jag att fundera på den vitgumpade buskskvättan som Martin Heinrich hittade vid Vässledasjön förra helgen. Den var ju inte längre kvar där, så man kanske borde leta här vid Hyllingen i stället. Jag gick söderut mot St. Jularp och kollade mängder med stängselstolpar, men ingen ”vitgump” syntes till. Vid det vita pumphuset stötte jag några enkelbeckasiner det var allt, så jag vände och gick tillbaka. Nu lade jag om taktiken och istället satsade jag på dvärgbeckasin, därför följde jag ett dike ut mot södra delen av Hyllingen. Men det gav också magert resultat, för att komma tillbaka till bilen så snedda jag över dom fälten som Kerstin sådde om i somras. Då plötsligt ser jag någon ljus fågel som springer på marken, min första tanke innan jag får upp kikaren var en snösparv. När jag ser fågeln i kikaren så stelnar jag bara till, fy tusan, det är ju en stenskvätta, och inte då våran egen, utan en av de mer trevliga stenskvättor som kan dyka upp här hos oss i Sverige. Min första tanke var nu att jag behöver hjälp, jag ringer Douglas som visar sig vara vid Marbäck. Sedan en signal till Peter, för fågeln måste ju dokumenteras på bild. Douglas är snabbt på plats med litteratur, och vi kommer ganska snabbt fram till att det är en utfärgad hane av ökenstenskvätta.  Jag skickar nu ut ett första larm om upptäckten, Douglas springer upp till Kerstin och ordnar med parkeringen. Sedan skickar han ut ett nytt larm med vägbeskrivning och att man kan parkera vid gårdsbutiken på St. Jularp. Sedan var cirkusen igång, folk ringer och bilar anländer hela tiden. Det var en underbar känsla att se skådare komma springande till våran fågellokal, och alla var lyckliga över en ivrigt födosökande ökenstenskvätta.

Foto: Mats Thorin
 

Fågeln var kvar tills mörkret föll, och nu kom spänningen skulle den vara kvar i natt? Det var väldigt disigt, men milt och vindstilla. Redan vid 7-tiden på söndagsmorgonen var Roland Lundgren på plats och kunde larma ut att den var kvar. Nu fick dom som inte hann att komma under lördagen en ny chans att se ökenstenskvättan, den var mycket samarbetsvillig och stannade hela söndagen. Men på måndagen var det ett handfull skådare som kom, men då var våran gäst borta. Vi uppskattar att ca 300 personer besökte Hyllingen under denna helg, allt fungerade bra och Kerstin i Jularp hade inget att klaga på när hon fick ta emot en blomma från oss på måndagskvällen. 

Ökenstenskvättan häckar i två populationer, dels i norra Afrika, samt i länderna öster om Svarta havet. Det är troligen fåglarna ifrån dessa länder som vi ser i Sverige. Detta var första fyndet i Sverige i år, tidigare så finns det 42 fynd av dessa är 11 gjorda i november månad. Detta var Smålands första fynd av ökenstenskvätta, vilket var en trevlig överraskning i en annars mörk och dyster månad. 

Mats Thorin