Vi blev precis lagom många som åkte med för att fylla en minibuss, nämligen 9 deltagare. Folket var sugna på att skåda för vi hann inte längre än till Ryningsholm där den halvstationära Ringtrasten lät sig beskådas. Vi körde sedan nonstop ända till Hagbyhamn, söder om Kalmar. Valet av rastplats var strategiskt och utdelningen blev 1-2 smålandskryss då både Skärfläckor och Rödspov fanns på plats. Fika efter detta kändes helt rätt. 
 

Själva Ölandsdelen började i Beijershamn. Med hjälp av Nisses extrarunda så fick vi se fasan från bussen och vid Beijershamn välkomnade stora tjurar, en Kustpipare och en Brushane oss. Innan vi begav oss till norra Öland så blev det korta stopp vid dammar. Vicklebydammen bjöd på närobsar av Gråhakedopping och Gyngedammen hyste en Svarthakedopping. I Bårbykärret fanns också ett gäng Gråhakedoppingar och 2 Smådoppingar. Ett kort stopp på Naturbokhandeln blev till ett långt då expediten var som en sengångare. På väg mot sovplatsen i Hagelstad så stannade vi först till vid Kapelluddens hamn, en mycket trevlig plats. Vi fick kika på Myrspovar, Bergänder, ett par Rödspovar, 2 Tornfalkar och en Silltrut. Kårehamn gav inte så mycket denna dag så vi fortsatte raskt mot Petgärdeträsk.  

Där fick delar av gruppen lyckan att se två Pungmesar som gömde sig i träden och kort därefter flög vidare. Men vi fick också studera Gluttsnäppa och gott om Rödbenor och Skedänder. Precis innan vi skulle hoppa in i bussen så cirklade två Havsörnar runt i fjärran. Innan solen sjönk så avnjöt vi Södviken-området. Ett myller av Skärfläckor och Gravänder och Vitkindade gäss gjorde en inlandsskådare lyrisk. Kvällen firades med tårta och bildtävling. Det enda som spökade var en Vattenrall i dammen nära huset med plågade skrik. 

Söndagen inleddes vid Horns udde med förhoppning om hyfsat sträck. Vädret var väl lite för fint (men kyligt) men en del Sjöorre, Svärtor och lommar passerade. Ett par Kentska tärnor och Årtor sträckte innan dagens fynd dök upp. En Svarthalsad dopping ! Knappt ens årlig på Öland.
 

 
Ovetande om detta låg den lugnt och guppade en bit ut. Platsen var i alla fall fascinerande där man stod på stenblocken och såg fåglarna nästan i fågelperspektiv. Vi provade lyckan vid Hornsjön, stärkta av doppingfyndet. På vandringen mot sjön gladdes vi av trädlärkesång. Men sjön och framför allt delen runt tornet var nästan skogsbevuxen. Dock kompenserade den utlovade Halsbandsflugsnapparhannen med sin uppvisning. Innan hemfärd strosade vi runt vid Sörlångören, en smal udde med tillhörande vik. Några Dvärgmåsar och Kentska tärnor och Gluttsnäppor var den hyfsade utdelningen. Vi rullade hemåt mot fågelfattigare bygder och får försöka minnas upplevelsen till nästa besök.

Anders Ring