Foto: Mikael Fritzon

Med sin ringa storlek står denna uggla i en klass för sig själv.  Omisskännlig vid första anblick och med sin knubbiga figur ger den ett robust intryck där den sitter i en grantopp och visslar. Spellätet är  intensivast  när skymningsljuset sänker sig i senvinterns milda och blida aftonsken. Närvaron signaleras genom det vittljudande lätet, den taktfasta visslingen som ofta går i en stigande tonskala. Häckar i hackspetthål och finns relativt allmän inom Småländska höglandet i barr- samt blandskog. Vilka fältkaraktärer ska kan då man ge akt på?  

Gråbrun fågel, stor som en stare. Har en hackspettliknande hoppflykt när den kommer farande mellan grantopparna. Knubbig figur, kort/bred stjärt som svänger och vickar i sidled samt rundat huvud. Dräkten i övrigt är brungrå med vita beströdda prickar på ovansidan medan bröstet mest är brunt på sidorna med tunna streck centralt på buken.  Ansiktet ger ett bistert intryck där de svavelgula ögonen genomborrar fridstöraren om man blir för närgången. Sparvugglan är även aktiv dagtid. Lätt att locka fram med härmning av lätet.  

Om vårnätterna någon timme före gryningen kan man höra hanen stämma upp morgonlåten, en vissling  som ger viss association åt domherrens läte. Förr gav man även fågeln epitetet ”tjäderklockan”, då detta var kommandot att börja sig smyga in mot tallmoarna för att lyssna efter tjäder. Lätet är annars en taktfast upprepad enstavig mjuk rak vissling, ”pjuh” som på vårvintern kan vara mera upphetsad  och då med mera vibrerande inledning. Lätet kan höras mellan 500 m – 1 km när goda förhållanden råder. På hösten har ugglan ett speciellt höstläte, en ramsa av pressade toner i stigande tonhöjd.  

Var hörs ugglan säkrast? Gå in under hemsidan och under rubriken sök här på hemsidan leta upp sparvuggla och lämplig tidsperiod för att få bästa tips inom aktuell kommun. Håll till goda och njut av bilderna nedom. Snart är ugglornas tid här, och denna minsting är först ut på scenen när ugglornas konsert startar upp under tidig kvällstimma.